Fakta om vandrande pinnar:

Det finns över 2500 olika arter av vandrande pinnar, dock är endast ett fåtal lättillgängliga som sällskapsdjur. De finns i nästan hela världen, men flest antal arter dominerar i varmare klimat.  

De varierar i storlek och kan vara allt från några centimeter till tre decimeter långa. En del är tunna, andra tjocka och kraftiga.  Vissa har vingar och kan flyga, medan andra har mer utarbetade markeringar eller utväxter som hjälper dem att smälta in i sin omgivning. Hos vissa arter finns det bara honor, 
hos andra finns båda könen. Flertalet arter har en livscykel på ett år; andra har en tvåårig livscykel, men hos dessa kan äggen ligga upp till ett år innan de kläcks. Det finns även stora asiatiska arter med en livscykel på 4 år. Hanarna lever inte lika länge som honorna.

Eftersom de är insekter har de en tre delad kropp (huvud, bröstkorg, buk) med sex ben. De har inte ett internt skelett, men har ett hårt yttre skal som kallas ytterhud. Andningen sker genom omkring 20 små öppningar som kallas spiracles, som finns längs kroppens sidor. Luften passerar genom rör i kroppens vävnader. Antennerna är täckta av hårstrån som kan detektera förändringar, t.ex. temperatur, kroppsställning, och kemisk "lukt". Dessa hår finns i färre antal, över resten av kroppen också. De har två fasettögon som gör det möjligt för dem att se klart och i färg. De har två klor och fyra sug klossar på fötterna. Detta ger dem möjlighet att klättra på olika ytor, inklusive glas.

Vandrande pinnar äter både på dagen och natten. De producerar endast "urinsyra" som ett avfall, medan spillningen är ganska torr och luktfri.

Vandrande pinnar lägger ägg. Äggen kan ta allt från en till nio månader att kläcka, beroende på art. Ägg från olika arter skiljer sig i storlek, form och färg men alla liknar små "frön". Äggen har ett särskilt lock eller "plugg" som kallas operculum, som nymfen skjuter bort och sedan klättrar ut ur. Nykläckta nymfer kan ofta ses med ägg som fortfarande sitter fast i det sista benet.

Ungarna kallas nymfer och är som miniatyrer av de vuxna, dock ej exakta kopior. Exempelvis arten Metamorphosis, de vandrande pinnarna med vingar, får inte sina vingar förrän vid sista ruggan. Nymferna växer genom att klättra ut ur sina skinn, medan de hänger upp och ner. Denna ruggning kallas Ecdysis och kan inträffa fem eller sex gånger. Etapperna kallas Instars.
 

En succesiv förnyelse av lemmar är ofta möjlig genom ruggningen, om insekten är ganska ung. Antennerna kan dock inte återbildas. Efter den sista ömsandet av skin, är reproduktion möjlig. Vissa arter kan fortplanta sig genom så kallad partenogenes där honan ensam lägger ägg som är exakta kopior av sig själv.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet; www.nrm.se  sökord: vandrande pinnar (15/11-09)