Den 15/11 använde sig en av Lovisas vandrande pinnar av försvarsmekanismen självstympning eller autotomi som det också kallas då den förlorade en extremitet (höger bakben). Hur individen påverkas av denna förlust och eventuell återväxt av denna extremitet kommer att följas upp. Det skall bli intressant att se om extremiteten växer ut igen. Vår hypotes är att den återbildas då vandrande pinnen inte är fullvuxen och troligen har ett par ruggningar kvar. Återväxten sker vid ruggning (se nedanstående teori). Vi är dock tveksamma till att den eventuellt återbildade extremiteten växer sig lika stor som övriga.

Det som hittills dokumenterats om denna individ är att den förflyttar sig långsammare med en förlorad extremitet (enligt nedanstående teori)

Orsaken till det inträffade och andra försvarsmekanismer hos djuren kommer att studeras och presenteras i ett kommande försök.  

Vandrande pinnen 15/11 (Dagen då självstympningen inträffade):
Otydlig bild, men pilen visar den saknade extremiteten.
 

BAKOMLIGGANDE TEORI

Självstympning (autotomi):

Vandrande pinnar har en sådan försvarsmekanism att de kan ”tappa” ett eller flera extremiteter om man råkar få tag i det. Detta är en medveten handling i självförsvarssyfte som kallas autotomi eller självstympning.

Självstympningen förekommer i olika hög grad hos olika arter. Detta beror på att artens övriga försvarsmekanismer som kan variera. En art med kraftigt försvar, exempelvis taggiga ben, ljudalstring, kemiskt försvar, bjärta färger, bitande mundelar, skorpionhärmande beteende har väldigt liten eller ingen anledning att utföra autotomi.

Andra arter som saknar dessa försvar (som Carausius morosus) får lita på sitt kamouflage- att inte synas. Om de upptäcks kan de vara tvungna att släppa ifrån sig en eller flera extremiteter för sin överlevnad.

De djur som har förmåga till autotomi, har morfologiska anpassningar för detta (dvs. kroppsligt utseendemässiga anpassningar). Hos vandrande pinnen är det en försvagning mellan lårringen (trochanter) och låret (femur). Det är vanligt bland rätvingarna (Orthoptera) och deras släktingar vandrande pinnar (Phasmida).

Ett autotomiserat ben:

Regeneration:
Hos vandrande pinnar kan de förlorade extremiteterna växa ut igen, främst hos unga individer. Det kallas regeneration.

Tillväxten sker gradvis vid varje ruggning. Efter två till tre ruggningar kan en extremitet ha växt ut igen, men inte till full storlek. Därför kommer inte ett vuxet djur som utför självstympning att återbilda extremiteten.  

En nackdel med autotomi är att djuret förflyttar sig långsammare med en förlorad extremitet samtidigt som det krävs extra energi i samband med att kroppsdelen växer ut igen. Men att förflytta sig långsammare är kanske ett pris värt att betala för sin överlevnad.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet; www.nrm.se sökord: självstympning (15/11-09) 

BILD OCH TEXT: Lovisa Jangenstål