Den senaste tiden har det inte varit speciellt svårt att upptäcka mina vandrande pinnar i deras terrarium - trots deras välkamouflerade yttre. Jag tror att ju längre tiden fortskrider, ju snabbare lyckas man med identifieringen av pinnarna trots en verklighetstrogen miljö med såväl kvistar som löv där pinnarna lyckas smälta in väldigt väl. Man lär sig dock efter en viss tid vilka utmärkande detaljer man skall titta efter och på vilka platser i terrariumet pinnarna oftast vistas.

Idag upptäckte jag dock att två pinnar saknades - ingenstans lyckades jag få syn på dem. För ett ögonblick trodde jag att de hade rymt men när jag öppnade det lilla locket som det större "taket" på terrariumet är försett med, möttes jag av denna syn;

Pinnen överst är den "äldre pinnen" och den undre är den ena av de två "yngre pinnarna".


Nu ser vi tydligt hur deras färger skiljer sig åt trots att de lever i samma miljö. Förklaringen till detta ligger som sagt i att den större pinnen växte upp i en annan miljö än de 2 små pinnarna. Antagligen var denna miljö mörkare som resulterade i att pinnen utvecklade ett pigment som gjorde det möjligt för pinnen att "smälta in" i den mörka omgivningen. Vi kommer att fördjupa oss kring just "skyddande färg" i ett experiment med bifogad teoridel samt slutsatser i ett separat inlägg som kommer att publiceras i bloggen i slutet på veckan.


Färgerna skiljer sig åt men den yngsta pinnens längd blir mer och mer jämförbar med den större pinnen. Det är fascinerande med vilken hastighet de yngre pinnarna växer, i synnerhet längdmässigt. Den större pinnens pinnens längd har varit oförändrad sedan 2 månader tillbaka vilket gör att vi kan dra slutsatsen att den är fullvuxen. Artens ungefärliga längd vid fullvuxen ålder uppskattas vara 8-10 cm.


Nu en snabb återkoppling till vad bilderna egentligen skildrar. Den första tanke som slog mig var att mina pinnar är i full gång med att para sig - wow, detta ögonblick måste förevigas med ett par bilder! Inte långt därefter slog nästa tanke mig: Jungfrufödsel (partenogenes) är det absolut vanligaste bland pinnar av arten Carausius morosus och att det är extremt sällan som reproduktion mellan hane och hona påträffas i fångenskap. Detta av den enkla anledningen att hanar är väldigt ovanliga i fångenskap. I vilt tillstånd däremot, i till exempel Indien är hanarna betydligt vanligare och där är dessa fullt delaktiga i reproduktionsprocessen. Detta är vid närmare eftertanke inte speciellt konstigt; en avkomma som tillkommit genom partenogenes har exakt samma genuppsättning som sin moder och blir därför alltid en hona. Detta leder oss till följande slutsats: Om arten över tid skulle förlora genetisk variation dvs. utan en normal sexuell fortplantning skulle detta leda till ett avstannande gällandes artens anpassning samt utveckling; därför är reproduktionen mellan en hane och hona av yttersta vikt för arten då olika kombinationer av genuppsättningar sker. Detta leder till att en viss procent avkomma blir bättre anpassade till den rådande miljön vilket på sikt kommer att gynna deras överlevnad samt förmåga att uppnå reproduktiv ålder och föra vidare de gynnsamma genetiska egenskaperna.

Med detta sagt; tror jag inte att bilderna skildrar någon pågående reproduktionsprocess, vilket jag kan tycka är lite synd. Något som däremot är oerhört kul är att skillnaden i färg, längd samt omfång framgår väldigt tydligt av dessa bilder.

Text samt bilder: Carolina Surowiak

Källor:
1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Partenogenes ( 17/11 kl. 19.12 )
2. http://wiki.xiaoyaozi.com/sv/Vandrande_pinnar.htm (17/11 kl. 19.33)