Lovisas vandrande pinne förlorade en extremitet den 15/11. Vår hypotes är att det var för att extremiteten var skadad, då djuret inte utsattes för något hot. Det första djuret gjorde efter det inträffade var att med stor möda söka sig till en bekväm plats. När pinnen förflyttade sig till denna plats bekräftades teorin att djuret förflyttar sig mycket långsammare med en förlorad extremitet. På denna plats (ett blad) har insekten befunnit sig i tre dagar (ända sedan självstympningen). Vi tror att anledningen till att den inte förflyttat sig är dels att det krävs energi för att återbilda ett bihang (enligt teorin) samt att den har svårt att röra sig (vilket dokumenterats).

Här är en något otydlig bild på pinnen som förlorat en extremitet:
  


Jämför detta med en bild på den andra insekten:

Klockan 23.00 den 17/11 saknades extremiteten helt!
Morgonen därpå, klockan 08.00 den 18/11 hade pinnen ruggat, och därmed vuxit och återbildat bihanget (dock något smalare och kortare än övriga extremiteter)! Denna ruggning har gått förhållandevis fort (max 9 timmar), jämfört med Carolinas vandrande pinne, där det tog runt 4 dygn.

Såhär såg pinnen ut morgonen därpå! Hoppas ni kan se den återbildade extremiteten som pilen visar! Observera att det nya bihanget är ljusgrönt, inte alls som insektens lite ljusbruna färg som smälter ganska bra in i lövet. Eventuell orsak till detta kommer att presenteras med kommande experiment.


Anledningen till att bilderna på denna individ är ganska otydliga är att den befinner sig på en plats som är svår att fotografera och jag vill inte flytta för att inte störa återhämtningen. Pinnen kommer inte heller delta i några experiment under återhämtningstiden.

TEXT OCH BILDER: Lovisa Jangenstål