Sedan sist har vår planering ändrats väldigt mycket och vi har valt att fokusera på luftfuktighetens påverkan på arten, vilket upptäcktes av en slump. Ett experiment med fokus på detta har genomförts och resultaten har presenterats i en vetenskaplig artikel. Vi har även deltagit i den regionala utställningen för unga forskare. Vårt projekt gick vidare från denna regionala utställning så vi kommer att delta i den nationella tävlingen 28 mars - 1 april.

Till den nationella utställningen är det mycket som behöver förbättras, framförallt den vetenskapliga artikeln och presentationen av vårt arbete. Just nu ligger fokus på att förbereda oss maximalt inför denna tävling.  

Samarbetet med mina gruppmedlemmar har fungerat utmärkt. Alla är delaktiga i det som publiceras på bloggen och den vetenskapliga artikeln har skrivits tillsammans. Även skötseln av vandrande pinnarna har varit jämt fördelad mellan oss.

Det är mars månad och en hel del har hänt. Man kan säga att studien tagit en lite annorlunda vändning. Vi har nämligen valt att fokusera på våra luftfuktighetsstudier till fullo. Den 9 mars var vi på utställningen för unga forskare och presenterade våra luftfuktighetsstudier och kom med dessa vidare till den nationella utställningen. I det stora hela är vi därför klara med vårt projekt. Vi har även skrivit en projektrapport som vi delade ut på den regionala utställningen. Denna projektrapport skall vi dock revidera tills den nationella utställningen (med start 28 mars) då vi alla är eniga om att det finns ett fåtal förbättringar som kan ske.  

Vad gäller samarbetet mellan mig och mina gruppmedlemmar har detta fungerat toppen. I och med bloggen har vi kunnat dela upp arbetet mellan oss men samtidigt kollat igenom samtligt material tillsammans innan detta publicerats. Vad gäller vandrande pinnarna så har dessa flyttats mellan oss med ungefär 2 månaders mellanrum för att påfrestningen skall bli så liten som möjligt för dem.

Fokus framöver kommer att ligga på förberedelser inför utställningen. Hur det än går på denna så kommer vår färdiga rapport om luftfuktigheten publiceras i bloggen för allmän beskådan.

Den 9 mars deltog vi i den regionala utställningen för unga forskare på Alba Nova (Vetenskapens hus). Det var 33 deltagande projekt varav 6 gick vidare till den nationella utställningen.

Vårt projekt var ett av dessa!

---

Den nationella utställningen kommer att pågå i 5 dagar, från den 28 mars till 1 april. Under dessa dagar kommer alla deltagande projekt få betalt boende i Stockholm med helpension. Utsällningen äger rum på Tekniska Museét i Stockholm. Under utställningen, som är den sista, kommer stipendier för totalt en halv miljon kronor att delas ut till utvalda projekt. Givetvis hoppas vi att få äran att mottaga ett sådant stipendium och vi kommer därför göra vårt främsta under dessa dryga 2 veckor för att detta skall bli fallet. 



På postern hade vi både diagram, tabeller, morfologi samt förstorade bilder på diverse kroppsdelar.


Förstorade bilder på diverse kroppsdelar.


Såhär såg det ut på utställningen när vi fått upp vår poster i montern. Bilderna, diagrammen och tabellerna på postern kompletterade vi med att muntligt presentera vår studie och de resultat vi erhållit.


Framför oss hade vi ett bord där vi hade 4 terrarier (hög, låg samt medelluftfuktighet. Vi hade även ett terrarie med våra fullvuxna pinnar som ej ingick i denna studie av färg och storlek beroende på luftfuktigheten.) samt en dator för att visa upp bloggen. Vi delade även ut vår projektrapport som vi hade tryckt upp i ett flertal exemplar, detta uppskattades väldigt mycket!


Tack till Magnus Söderström som coachat oss under projektets gång samt Mirek Surowiak som hjälpte oss att skriva ut samtliga bilder till postern med kort varsel. Även ett stort tack till Pinnar på Södermalm som bidragit med vandrande pinnar till vår studie.

I detta inlägg presenteras morfologin, det vill säga uppbyggnaden för vandrande pinnar, men egentligen mer specifikt för just arten Carausius morosus.

För ytterligare information om de olika kroppsdelarna se insekters anatomi.


Denna bild på L2 är tagen 21/1-10

Dessa bilder togs den 22/12 då L1 ruggade för sista gången. Till vänster på bilden ser ni L1 och till höger ser ni hennes nyömsade skinn som är nästintill genomskinligt.

  


 
Det mellersta benparet.


 


 
Det sista benparet.

Närbilder på olika kroppsdelar.


Denna bild av L2 är tagen 21/1-10

Bilderna nedan är tagna på Carolinas stora vandrande pinne och är inte från samma population som det övriga, men givetvis av samma art. Denna pinne avled dessvärre (troligtvis pga. hög ålder). Detta gjorde dock att vi kunde studera den under mikroskop.



Foten hos en vandrande pinne.


Fasettöga


Avföring


Höft


Hud


Ett ben från det första benparet. Observera att det röda strecket på benet visar att pinnen (av arten Carausius morosus) är könsmogen.


Ben. Fästpunkt mellan lår och skenben.


Ben med behåring.

Hos vandrande pinnar kan honorna reproducera sig utan befruktning. Äggen som läggs är då redan fertila. Honan sitter i träden och droppar ner ägg på marken, sedan ägnas ingen uppmärksamhet åt dessa nylagda ägg. De är är fröliknande från början och detta gör att de kan vara svåra att urskilja.

 Ett exempel på den svårighet kan vi se hos en australiensisk art, vars enda föda är löv från casuarinaträden. Deras ägg är små, runda och försedda med spröda ryggkammar. (3)


Casuarinaträd (Writer, N. 25/1-10 (Elektronisk))


Frön från ett casuarinaträd (Craig 25/1-10 (Elektronisk))


 För människan ögat ser vandrande pinnarnas ägg precis ut som frön från casuarinaträdet. Dessa frön har små oljerika utskopp, som är väldigt näringsrika. Skördemyror samlar därför fröna med stor ihärdighet och lagrar dem i sina bon. Precis som människan, kan inte dessa myror skilja mellan frön från casuarinaträdet och vandrande pinne-äggen. Därför samlas båda med lika stor entusiasm och lagras i myrornas underjordiska hålor. Det är först när fröna ska ätas som myrorna upptäcker deras samlade frön inte ser likadana ut. Vandrande pinne-äggen har inte samma näringsrikhet som fröna. Därför lämnas äggen ifred och kan utvecklas i säkerhet i underjorden. Men denna mimicry slutar inte här. Precis när äggen kläckts ser de ut som nykläckta myror. Detta gör att de nykläckta vandrande pinnarna obemärkt kan vandra ur dessa underjordiska hålor och upp i casuarinaträden. (Attenborough, D. 2005 s. 204)





Innan nymfen kan ta sig ut behöver den putta bort "knoppen" på ägget för att det enbart skall finnas kvar en mjuk, lättgenomtränglig hinna.



Men även denna hinna måste bort innan nymfen kan klättra ut. På bilden nedanför ser vi ett ben skymta ut ur ägget. Man kan tro att denna process går fort men trots att ägget observerades under flertalet timmar såg det ut precis som det gör på bilden nedanför. Det var inte förrän morgonen därpå som ägget inte låg kvar på sin plats.



Då såg det ut såhär; hur denna nymf fått plats i detta tillsynes minimala ägg är nästintill ett mysterium. Detta bevisar att pinnarnas skelett är väldigt mjukt vid födseln men även strax efter avslutad ruggning. Nymfen på bilden är ungefär 1 cm lång.



Någon timme senare hade nymfen lyckats ta sig ur ägget och klättrade snabbt upp på plastbehållaren i terrariet där den sträckte ut sina bakben som tidigare suttit fast i ägget.




KÄLLOR

Fakta:
Attenborough, David (2005) Life in the undergrowth. London: Princeton University Press s. 204

Bilder:
Writer, Nth (25/1-10) The Casuarina Tree (Elektronisk) Sulekha http://roomontheroof.sulekha.com/blog/post/2007/08/the-casuarina-tree.htm

Craig, (25/1-10) Casuarina Tree eed pods (Elektronisk) Picasa webbalbum http://picasaweb.google.com/lh/photo/DqLNMC5SkcBQr4lCKBSnYw

I inlägget nedanför kan ni se bilder på våra 6 pinnar samt deras individuella färg samt längdmässiga förändring. Under studien har vi haft 2 pinnar var som alla levt i liknande klimat. Deras respektive terrarier finns att se här. Den enda egentliga skillnaden har varit placeringen av terriariet. Carolinas och Madelenes pinnar stod i livfulla kök medan Lovisas pinnar stod i en lugn bokhylla. Hur deras aktivitet varierade med tanke på detta redogörs i detta experiment.

Det sägs att alla stora upptäckter görs av misstag och när Lovisas pinnar en dag började anta en färgförändring som gick åt ett väldigt mörkt håll blev vi alla konfunderade. Vad berodde denna plötsliga färgmässiga förändring på? Miljön var fortfarande densamma.

Det dröjde inte länge innan vi fick reda på att Lovisas mamma hade gått och sprutat vatten i pinnarnas terrarium regelbundet under dagen i cirka 3 veckors tid. Till följd av detta, ökade luftfuktigheten i terrariet drastiskt och pinnarna antog en mörkare färg. Luftfuktigheten i terrariumet låg någonstans mellan 80-100% under dessa 3 veckor. När vi jämförde alla pinnar för dokumentation såg vi även att Lovisas pinnar i genomsnitt var 1 cm längre än Carolinas pinnar och häpnadsväckande 1,8 cm längre än Madelenes pinnar, trots samma ålder, föda och storlek på terrariet.

Carolinas pinnar hade å andra sidan en normal luftfuktighet på omkring 50-70% under hela uppväxten. Detta medförde att hennes pinnar fick en ljusgrön färg, väldigt lik miljön de levde i (se bilden nedanför där C1 är väl kamouflerad på persiljan). Madelenes pinnar levde däremot i ett klimat där luftfuktigheten var runt 40% och fick en ljusbrun färg, väldigt annorlunda från Lovisas pinnar men inte långt ifrån färgen Carolinas pinnar antog (se bilden nedanför där C1 och M2 sitter på persiljan). Madelenes pinnar blev även som vi nämnt, nästan hela 2 cm kortare än Lovisas pinnar och detta tror vi har sin förklaring i att ruggningen (då pinnarna ömsar skinn och växer sig större) stördes när Madelenes pinnar levde i ett torrt klimat. De sparade all energi och ruggade därför inte lika ofta som Lovisas pinnar då denna process är energikrävande. 



Det finns inga studier där det redogörs huruvida luftfuktigheten påverkar färgen på pinnarna men vi tror att detta kan vara en stor faktor bakom färgförändringen. Vi har en teori att detta, i naturen och rent evolutionärt sett kan ha att göra med att högre luftfuktighet gör att trädstammar blir mörkare. Pinnarna förändrar i samband med detta sin färg åt det mörkare hållet för att kamouflera sig bättre.

Även ruggningen påskyndas när luftfuktigheten stiger och pinnarna växter sig därmed större med snabbare hastighet. Detta tror vi är nödvändigt då en regnperiod innebär växlande väderförhållanden och därför får pinnarna, ju snabbare dem når fullvuxen ålder, ett bättre skydd. Vad gäller könsmogenhet märkte vi bland våra pinnar att de pinnar som blev könsmogna först och började lägga ägg var Carolinas pinnar, som levde i en normal luftfuktighet. Vår teori angående detta är att Carolinas pinnar lade hundratals ägg eftersom att de (troligtvis) förberedde sig på en inkommande regnperiod och därmed ville lägga så många ägg som möjligt för att deras avkomma, de små nymferna, skulle födas under regnperioden (då födseln underlättas av hög luftfuktighet) och så många som möjligt skulle nå fullvuxen ålder under regnperioden för att vara i överskott under den nästkommande torkan (då trädstammarna återfår sin ljusare färg) och inte dö ut helt med tanke på den mörka färgen de antog under regnperioden. Carausius Morosus kommer ursprungligen från Indien och det faktum att landet har ett klimat med utpräglad regntid och torrtid stödjer denna teori. (1)

Här ser vi L1 och C1 bredvid varandra, på bilden har de båda pinnarna en ruggning kvar och L1 (den mörkare pinnen på bilden) ruggade nästkommande dag och växte sig därmed ännu större. Längmässigt skiljer det sig 0.3 cm mellan pinnarna på bilden (en mer utförlig tabell finns här).

 

Denna upptäckt; att luftfuktigheten skulle ha något att göra med pinnarnas färg har givetvis gjort oss väldigt nyfikna. Därför har vi delat in våra nymfer i 3 olika terrariet med 3 olika luftfuktigheter men med en annars identisk miljö. I varje terrarium finns 4 nymfer och dessa är födda 14/1, 17/1 samt 19/1. Experimentet påbörjades den 20 januari och kommer att fortgå i ungefär 6 veckor framåt och då vi hoppas att se en skillnad vad gäller färgen hos våra pinnar.



Luftfuktigheten regleras dels genom snusdosor som fyllts med blöta bomullspads i terrariet HÖG och MEDEL och dels genom traditionell sprayning med vattenflaska cirka 3 gånger om dagen. I terrariet LÅG sprayas pinnarna och persiljan ungefär var fjärde dag för att behålla en luftfuktighet på under 40%.








Källor:
1- Nationalencyklopedin (www.ne.se) 31/1-10 sökord: Indien

Mätning av pinnar den 21 januari:

L1 = 8,3 cm

L2= 8,2 cm

C1= 7,3 cm

C2= 7,9 cm

M1 = 6,7 cm

M2 = 6,5 cm


Bilder från den 21 januari

C2 & M1




C1 & L1



L2


M2



Mätning av pinnar 21/12


L1= 7,6 cm
 
L2= 7,5 cm
 
C1= 7,3 cm
 
C2= 7,2 cm
 
M1= 6,3 cm

M2= 6,2 cm


Bilder från 21/12

Topsen är ca 7,3 cm lång


C1


C1


C2 & L1



L1



L1 & C1



M1



M1 & M2



M1



M2 & C2


Det kan vara svårt att se den egentliga färgen på pinnarna då kamerans blixt och ljus har påverkat bilderna väldigt mycket. Därför kommer vi att visa var varje pinne befinner sig på en färgskala.  

Vi kommer att publicera en sammanställning av deras färgförändring samt tillväxt under 3 månader (från december till februari) efter nästa mätning (den 21/2).  

Huvudet är insekternas mat- och känselcenter. Det delas in i tre delar; ögon, antenner samt mun. (Douwes, Hall, Hansson & Sandall 2004 s. 8-12)

(Distwall 15/1-10 (Elektronisk))

ANTENNER

Antennerna är insekternas primära känsel- och luktorgan. De hjälper dem att få information om deras omgivning. Antennerna är placerade mellan ögonen på pannan. Ju större yta antenner ju mer utspädda dofter de kan upptäcka. (15)

De tre grundläggande segmenten för insekters antenner kallas scape, pedicel och flagellum. Den sistnämna delen omfattar många mindre enheter som kallas flagellomer.

Muskler finns endast i de två första segmenten, scape och pedicel. Scape-delen är omgiven av membran fästa i huvudet. Det ger en egen punkt kallad anteniffer, vilket gör att insekten kan röra på antennen.

Antalet flagellomer kan variera kraftigt. Riktiga flagellomer har en membranvävnad mellan sig, men hos många primitiva insekter är flagellumet endast sammansatt av små så kallade anulli, detta är alltså inte riktiga flagellomer. (Ramel, G. 15/1-10 (Elektronisk)) 
 Våra bedömningar är att vandrande pinnar inte har riktiga flagellomer, utan anulli då deras antenner saknar denna membranvävnad (se bild nedan)

(University of Sidney 15/1-10 (Elektronisk)) 

Receptorer på antennen binder till luktmolekyler. Neuronerna som har dessa receptorer sänder aktionspotentialer till de axoner som befinner sig i ”antennloben” i hjärnan. Därifrån kopplar neuronerna i antennloben till så kallade ”mushroom bodies” i hjärnan, där lukten identifieras.  

De flesta insekter kommunicerar med hjälp av lukt- eller kemoreceptorer. Till skillnad från människan, som koncentrerar all luktsinnet på ett enda ställe, har de sensoriska organ spridda över hela sin kropp. Dock finns det en koncentration av dessa kemoreceptorer i antennerna. (Ramel, G. 15/1-10 (Elektronisk))

ÖGON

Det mesta av ljusintaget sker med hjälp av ögonen. Eventuellt kan en del ljus även tas upp genom deras ytterhud. (Ramel, G. 15/1-10 (Elektronisk))

Vandrande pinnar har en typ av ögon som kallas fasettögon. Fasettögon är ett synorgan som byggs upp av ett stort antal likartade delögon, ommatidier. Varje delöga har en ljusbrytande lins, vars yta bildar själva fasetten. Djupare in i delögat ligger syncellerna (fotoreceptorerna). Fasettögonen vidarebefordrar en sammanhängande bild, precis som för oss människor, till det centrala nervsystemet. Bilden är alltså inte mosaikartad, men synskärpan är betydligt sämre än hos oss människor.  Med dessa ögon kan insekterna uppfatta häftiga rörelser, till skillnad mot de enkla punktögonen som är bättre på att uppfatta stilla objekt på kortare avstånd. (Landin, B.O. 1967 s.3-20)

 
(The University of Queensland 1998 (Elektronisk))



(Ramel, G. 15/1-10 (Elektronisk))


MUNNEN



(ThinkQuest Library 16/1-10 (Elektronisk))


De grundläggande delarna i insektens mun är labrum, mandibles, maxillae, labium och hypopharynx (tunga).

Nedan är följande delar i ordning där den första bilden är labrum.

Labrum är normalt sett en enkel struktur, som kan liknas vid insektens överläpp.

Mandiblerna kan tillsammans med maxillae liknas vid våra käkar och, men de rör sig transversellt från sida till sida istället för vertikalt.  

Labium har en funktion liknande vår underläpp. (Ramel, G. 15/1-10 (Elektronisk))


MELLANKROPP

 
(Göransson, G. & Carlberg, U 2001 (Elektronisk))

Mellankroppen (thorax) är huvudmotorn i insektens kropp. Den består av tre segment som är mer eller mindre fastbundna; prothorax, mesothorax och metathorax. (Ramel, G. 15/1-10 (Elektronisk))

Varje segment täcks av flera plattor förenade med sömmar, en på ryggen (notum), en på buken (sternum) samt en på vardera sidan (pleurae). (Carlberg, U. 17/1-10 (Elektronisk))

Det främre benparet sitter på prothorax. På mesothorax sitter det mellersta benparet och på metathorax sitter det bakersta benparet.
Där är även bakkroppen (abdomen) fäst. (Landin, B.O. 1967 s.3-20)


INSEKTENS BEN




(Göransson, G. & Carlberg, U 2001 (Elektronisk))


Benen är fästa i mellankroppen med hjälp av höften (coxa). Dess rörlighet uppnås genom lårringen (trochanter).

Efter lårringen följer större bensegment; lår (femur), skenben (tibia) samt ytterst foten (tars). Foten består av flera segment.
Benen är specialiserade efter insektens levnadssätt.  (Carlberg, U. 17/1-10 (Elektronisk))

BAKKROPP



(Borror, D., Tripplehorn, C. & Johnson, N. 1992 (Elektronisk)) 

Bakkroppen (abdomen) är fäst vid det sista mellankroppssegmentet (metathorax). Den är tydligt segmenterad (till skillnad från huvud och mellankropp) och består av 11 olika segment. (Ramel, G. 15/1-10 (Elektronisk))
Hos vandrande pinnar saknas extremiteter hos detta kroppsavsnitt. Bakkroppen innehåller bland annat insektens matspjälkningskanal, reproduktionsorgan, analspröt (cerci) och könsorgan.
På det näst sista segmentet mynnar könsorganen och på det sista tarmkanalen. (Carlberg, U. 17/1-10 (Elektronisk))


Källor:

Carlberg, Ulf (17/1-10) Insekters kroppsbyggnad. (Elektronisk) Naturhistoriska Riksmuseet
http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/djur
/insekterochspindeldjur/insekterallmant/insekterskroppsbyggnad.1334.html

Douwes, Per, Hall, Ragnar, Hansson, Christer & Sandall, Åke (2004). Insekter- en fälthandbok. Stockholm: Interpublishing Stockholm

Landin, Bengt Olof (1967), Insekter 1. Stockholm: Natur & Kultur

Ramel, Gordon (15/1-10) The Insect Abdomen. (Elektronisk) The Earthlife Web
http://www.earthlife.net/insects/anat-abdomen.html

Ramel, Gordon (15/1-10) The Insect Head. (Elektronisk) The Earthlife Web 
http://www.earthlife.net/insects/anat-head.html

Ramel, Gordon (15/1-10) The Insect Thorax. (Elektronisk) The Earthlife Web
http://www.earthlife.net/insects/anat-thorax.html


Bilder: 

Borror, Donald, Tripplehorn, Charles. & Johnson, Norman. (1992) An Introduction to the Study of Insects. (Elektronisk)
Hardcourt College Publishers
http://www.sccs.swarthmore.edu/users/03/cweiss/bugs/bugbauplan-abdomen.jpg

Carlberg, Ulf & Göransson, Göte (2001) Insekters kroppsbyggnad. (Elektronisk)
Naturhistoriska Riksmuseet
http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/djur/insekterochspindeldjur´
/insekterallmant/insekterskroppsbyggnad.1334.html

College of Agricultire, The University of Arizona (14/1-10) (Elektronisk)
http://ag.arizona.edu/pubs/garden/mg/entomology/images/p5large.gif

Distwall (15/1-10) (Elektronisk) http://distwall.se/bs/insekt_02.jpg

Ramel, Gordon (15/1-10) The Insect Head. (Elektronisk) The Earthlife Web
 http://www.earthlife.net/insects/anat-head.html

The University of Queensland (1998) (Elektronisk)
http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Bilder/Wasp_eye.jpg

The University of Sidney (15/1-10) Morohology. (Elektronisk)
http://bugs.bio.usyd.edu.au/learning/resources/
Entomology/images/Topics/extMorphology/antennae_segments.jpg

ThinkQuest Library (16/1-10) (Elektronisk)
http://library.thinkquest.org/26153/marine/sketch/753b.jpg

Entomologi är läran om insekter. Den omfattar bland annat systematik, morfologi, anatomi, ekologi, etologi, fysiologi och genetik.

Vi kommer fokusera på anatomin och fysiologin om insekter.


FYSIOLOGI

Insekters hudskelett
Insekternas har egentligen inget skelett som människan, det utgörs istället av deras förstärkta hudlager. Huden är bildad av kitin och härdat utav det hårda proteinet sklerotin(Ljungström I, 16/1-10(Elektronisk)).

Huden delas upp i rygg, buk och två sidoplåtar. Dessa hålls samman av en mer elastisk hud som gör att insekten kan röra sig(Petterson J, 16/1-10 (Elektronisk)).

Insekternas hud är inte tänjbar och därför måste insekterna rugga för att kunna växa (Petterson J, 16/1-10 (Elektronisk)). Den gamla huden stöts av och under denna finns en mjuk, något större hud. Denna hud förhårdnas ganska snabbt (Petterson J, 16/1-10 (Elektronisk)). 

Genomträngningsförmågan eller permeabiliteten i huden är vanligtvis låg för vatten och olika gaser såsom koldioxid(Petterson J, 16/1-10 (Elektronisk)).



bild från http://chaos.bibul.slu.se/sll/slu/utan_serietitel_slu/UST89-2/UST89-2.HTM

Struktur:

Insekters hud är består av tre lager; basalmembran, epidermis och kutikula.
Ytterst ligger basalmembranet och det är detta som avgränsar huden från organen. Detta är ett strukturlöst proteinskikt av kitin och sklerotin (Petterson J, 16/1-10 (Elektronisk)).

Epidermis är ett cellager och varje enskild cell kan modifieras till t.ex. hår och sinnesorgan. Dessa organ är uppbyggda på samma vis och det är oftast inte svårt att urskilja de homologa strukturerna inom klassen insekter (Petterson J, 16/1-10 (Elektronisk)).

Kutikula är det innersta lagret och detta är treskiktat (Petterson J, 16/1-10 (Elektronisk)).

Den 21/12 flyttade samtliga pinnar in i Carolinas stora terrarium efter att all sand med ägg bytts ut. Innan pinnarna flyttade in i sitt gemensamma (tillfälliga) terrarium fotades dem och noggranna anteckningar fördes över deras färg samt längd. När 3 veckor fortskridigt skall pinnarna återigen fotas och mätas innan dom återgår till sina egna hem igen.

Detta experiment gör vi för att undersöka om M1, M2 samt L1, L2 ändrar färg samt längd när de införs i ett ny miljö som skiljer sig såväl färg samt storleksmässigt från miljön som de tillbringat sina liv i hittils. Enligt teorin bör pinnarna varken genomgå några större färg eller längdmässiga förändringar då de enbart har 1 eller 2 ruggningar kvar tills fullvuxen ålder.

Hur pinnarna varierade i färg samt storlek innan sammanslagningen kommer vi att redogöra för i ett separat inlägg. I samband med detta kommer det även postas bilder efter dessa 3 veckor tillsammans.

I terrariet där våra små pinnar lever finns ett lock med hyffsat stora springor. Dessa har vi säkrat med silvertejp som vi stuckit hål i med en vanlig nål. På detta sätt undviker vi att eventuella pinnar rymmer. Detta rekommenderar vi att alla som vill att små pinnar gör eftersom att pinnarna är oerhört små och tunna vid födseln och därför kan dessa lätt kan ta sig igenom springorna som finns i locket (se bild 2) på en klassisk petbox.

Sedan E3's födsel har en hel det hänt och vår grupp pinnar har utökats ytterligare:

E2; 22/12 - 09
E3; - 24/12 - 09
E4; - 27/12 - 09
E5; - 30/12 -09
E6; - 1/12 - 00
E7 - 2/1 - 00
E8 - 2/1 - 00
E9 - 2/1 - 00



Den senaste månaden har det kommit ett tjugotal små nymfer till världen. Vi har nu runt 30 stycken nymfer uppdelade i 4 olika terrarium. Tre av dessa terrarium ingår i vår luftfuktighetsstudie som finns att läsa om här. I vardera terrarium finns 4 pinnar vilket betyder att vi har ett överskott på omkring 13 nymfer. Dessa pinnar skänker vi därför bort till lämpliga ägare. Låter det intressant? Kontakta [email protected]

Samtliga pinnar bor i Lovisas gamla terrarium där hennes pinnar bodde från början. Det är ett terrarium med måtten  11 x 16 x 20 cm och lämpar sig väldigt bra som "bebis-terrarium".

Efter att E2 kommit till liv insåg vi att fler pinnar stod på tur. Äggen besprutades dagligen med vatten för att hålla fuktigheten och den 23/12 var det ett ägg som skiljde sig ur mängden, E3.



När vi studerade ett vanligt ägg under mikroskop såg det ut på detta sätt; ett ovalt, fröliknande ägg med en brun knopp på, äggen var alla ca. 2-3 mm höga.



Ägget som skiljde sig ur mängden såg ut såhär: På bilden har den bruna "knoppen" avlägsnats och E3 är påväg ut.



Här syns även ett ben som sticker ut ur ägget.
 

Trots observationer varannan halvtimme under hela dagen (23/12) så skedde inga förändringar. Ägget låg orört på bommulspaden och den sista observationen gjordes klockan 02:20 natten till julafton. På julaftonsmorgon (24/12) klockan 10:15 låg det inget ägg kvar på bommulspaden och en vandrande julklapp satt bredvid sitt syskon på en bit persilja. Vår andra pinne E3 måste alltså ha blivit född någon gång mellan klockan 02:20-10:15 natten till julafton.



Närbild på E2 och E3.


Tillsammans i terrariet.